"Min hund är snäll"

Nä, nu ska ni få höra på någonting riktigt lustigt, som jag upplevde nu under morgonen på en proemnad med Lindsey..

I vanliga fall så promenerar jag ju alltid i skogarna eller på grusvägarna runt vårt trygga, lugna lilla torp. Men idag så kände jag att det äntligen var dags att gå en ny väg med Lindsey, där vi har en chans att möta folk och bilar. Vägen är inte speciellt trafikerat, men jämfört med skogarna och grusvägarna som vi brukar gå så är det stor skillnad. Lindsey har visat sådana enorma framsteg under de senaste månaderna och det känns faktiskt som att hon blivit mer trygg i sig själv, hon tar för sig och vågar tex. gå och kolla vad det var som lät på andra sidan gräsplan..

Så vi kommer gåendes på denna "nya" vägen, med ett koppel som går mellan mig och Lindsey och lite längre fram ser jag en äldre herre och hans hund, som går lös.
Jag tvekar lite och slits mellan att vända eller gå framåt, jag vinkar lite försiktigt i hopp om att den äldre herren ska se mig, vilket han gör och vinkar tillbaka. "Toppen!" tänkte jag, "Nu har han sätt att vi kommer" så jag traskar på och förbereder mig inför mötet genom att dela lite frolic i min jackficka som jag sedan kan ge till Lindsey som en belöning. Herren kopplar sin hund, jag ser nu även att den är en schäfer tik, vi hejar när vi passerar och Lindsey sköter detta UTMÄRKT.

Hon söker ögonkontakt hos mig och strax efter att vi passerat varandra så blir det godisfest för hela slanten, jag hinner inte reagera innan jag plötsligt ser schäfer tiken stå 1 meter ifrån Lindsey, okopplad. Jag ser hur Lindsey talar om att hon är osäker och rädd och jag ställer mig framför schäfern så att jag ska kunna få kontakt med Lindsey igen, det går superbra och L har fortfarande, trots oro kvar fokusen på mig, jag pratar lugnande med henne samtidigt som jag går bort från schäfern med Lindseys nos i min hand, ätandes från de små, små frloic bitarna jag har där.
Hunden börjar nu cirkla runt oss, den är nyfiken och vill förmodligen ingenting ont, men min hund störs fortfrarande utav detta och är otroligt osäker på det som sker.

Jag sneglar bakåt på den äldre herren som jag nu ser någon meter ifrån oss, gå emot oss, lugnt och sakta.
Jag stannar, det tjänar ingenting på att gå iväg när hunden följer efter.
Jag sätter L ner och försöker hålla kontakten med henne, jag i princip matar henne med godis nu för att fokusen och kontakten mellan oss ska vara kvar.
Herren kommer och kopplar sin hund och säger
-Ja, men det var ju roligt att de blev vänner va..
- Mja, min hund är väldigt osäker på lösa okända hundar och tyckte nog det där var mest obehagligt. Svarar jag försiktigt.
- Men min hund är snäll hon, hon skulle aldrig göra en fluga förnär'.
- Min skulle nog kunna göra det om det var så att hon kände sig osäker och trängd.. Det hade kunnat gå väldigt fel faktiskt. Försökte jag säga på ett trevligt och pedagogiskt sätt.
- Då kanske du ska ta bort din hund om den biter andra. Sa herren, sedan vände han sig om och gick därifrån.

Jag blev helt paff,  vilka människor det finns va hörni, haha! Lindsey skötte sig otroligt, otroligt bra i den här situationen. Dessvärre var hon en aning stressad när vi började promenera hemåt igen, men det la sig ganska snabbt igen. Men det känns som en allt för vanlig händelse detta, att man möter lösa hundar som ägarna sedan sägs ha en sådan pli på och det gör ingenting att Boris springer fram till en annan hund, för att Boris är så himla snäll. Ja, men mina hundar är jättesnälla dom också. Men Lindsey är lite ostabil i psyket i sådana situationer och vi jobbar på det, men en osäker hund, en rädd hund, en trängd hund säger ifrån och det kan gå riktigt jäkla fel, bara pågrund utav en onödig situation som inte ens hade behövt ske. 
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln